mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Margarita

  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez
  • Margarita Faundez

Om mig

Jag är en ung kvinna full av drömmar och mål som jag försöker fullfölja dag för dag. Jag har ett visuellt funktionshinder (blind) men det håller mig inte tillbaka för jag blir starkare av att dagligen möta livets utmaningar. Mitt funktionshinder gör att jag ser livet ur ett annorlunda perspektiv. Jag har insett att vi inte är ensamma i världen. På samma sätt som jag är beroende av någon annan, är vi alla beroende av andra, men många vill inte erkänna det. Livet blir vackrare när vi kan se bortom våra egna intressen. Jag älskar mitt yrke som massös för jag känner att jag kan hjälpa andra med mer än det fysiska. Det är ett härligt yrke där man inte behöver kunna se, men man kan beröra patienterna och förtjäna deras tillit och tillgivenhet. Det är underbart att känna att man med en massage kan förändra en persons humör och inställning. Jag är paralympisk löpare och tillhör den chilenska nationella paralympiska idrottsklubben. Jag började springa när jag var 20 och det har blivit en av de största utmaningarna i mitt liv. Det har inte varit lätt. Jag har upplevt mycket svåra tider, men många framgångar. Det har inte bara varit medaljer utan att jag har avslutat varje träningspass, lärt mig att äta balanserat, lärt mig att förlora, lärt mig att vara uthållig och stärkt självförtroendet. Allt det här färdigheter för mig. Jag kan ärligt säga att träningen har förändrat mitt liv. Den har gett mig oerhört stor glädje och framgång.

Varför jag är mormon

Jag har varit medlem i kyrkan sedan jag föddes. Jag går i kyrkan med min familj. Min religion är allt för mig, den är hela mitt liv. Guds kärlek ger mig styrka att fortsätta kämpa dag för dag. Livet är inte lätt för mig, men jag förstår meningen med vår tillvaro här på jorden: var vi befann oss innan vi föddes, varför vi är här och vad som händer när vi dör. Därmed har varje uppoffring, varje prövning, varje svårighet har ett syfte, och det är mödan värt att fortsätta sträva. Jag har alltid trott på Gud. Mina föräldrar var föredömen för mig. De fostrade mig i en kristen familj. Vi är inte fullkomliga men vi strävar efter att bli det en dag. Många gånger har folk sagt: ”Du är mormon. Varför har dina föräldrar fostrat dig så? Du lever i en bubbla.” Men jag kan inte förneka den jag är och vad jag känner. Det finns inget annat sätt att leva på för mig. Det är ingen plikt och inte heller en tradition. Det är vad jag vill ha och vad jag vill att min framtida familj ska ha. Jag har haft ett svårt liv, men prövningarna, problemen och svårigheterna har inte dragit mig bort från kyrkan. I stället har min tro stärkt mig för varje steg. Jag vet att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är sann. Jag vet att vår himmelske Fader och Jesus Kristus lever. Jag älskar dem förbehållslöst och jag vet att de älskar oss, vilket är anledningen till att Gud skapade en lycksalighetsplan för alla sina barn. Hans kärlek är så stor att han sände Jesus Kristus till jorden för vår skull. Jag är övertygad om att jag inte kan ha en bättre vän än Jesus Kristus: han gav sitt liv för mig. Jag kan göra allt han ber mig göra. Jag är tacksam mot Gud att jag har den här skatten som är ovärderlig – hans evangelium. Det är en skatt så värdefull att hans rikedom kan nå alla. Jag vill berätta om det här varje dag. Jag tvivlar inte på att om man är mormon så är man glad!

Hur jag lever min tro

Min tro på Gud och Jesus Kristus hjälper mig varje dag att bli bättre, och det är därför jag försöker föra det vidare till alla jag känner. Mitt sätt att välsigna andra är att undervisa dem, genom ord eller exempel. Jag inser att Gud känner mig mycket väl. Det är därför alla mina uppgifter och ämbeten i kyrkan har en direkt koppling till undervisning. Jag var lärare i kursen Evangeliets principer som hålls för alla som vill lära sig mer om kyrkan och för nya medlemmar. Jag var seminarielärare i tre år, ett program i kyrkan för ungdomar 14 till 18 som lär dem om Jesu Kristi lärdomar och om tidigare profeter och apostlar som finns nedtecknade i skrifterna. Mitt liv förändrades helt av att undervisa ungdomar. Kärleken de visade mig gjorde mig glad. Jag såg hur de dagligen förändrades till det bättre, och det gav mig styrka att göra detsamma. Jag levde mig in i deras tonår, deras utmaningar och problem, och jag blev påmind om när jag var tonåring medan jag försökte sätta mig in i deras situation. Jag är ganska säker på att allt jag lärde dem kommer att hjälpa dem någon gång i livet, och när de kommer ihåg vad de lärt sig så kan de lättare fatta bra beslut. Just nu är jag primärlärare för 4– till 8-åringar och de fyller mitt liv och mitt hjärta. Med deras oskuldsfullhet, kärlek och ödmjukhet lär de mig mer än jag lär dem. De älskar mig och gör mig glad. Jag är glad när jag kan ägna min tid åt andra i kyrkan. Det hjälper mig glömma mina egna problem och inse att de är obetydliga jämfört med de utmaningar som andra möter. Jag inser att jag har mycket att vara tacksam för och att jag behöver vara mer positiv och lära av andras fina upplevelser.