mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Dean

  • Dean Johnson
  • Dean Johnson
  • Dean Johnson
  • Dean Johnson
  • Dean Johnson
  • Dean Johnson
  • Dean Johnson
  • Dean Johnson

Om mig

Min barndomsdröm var att flyga flygplan. Jag drömde till och med om det på natten. Jag hade turen att få ett stipendium till flygvapnet, men jag tackade nej för att verka som missionär för min kyrka i två år. Efter min mission gifte jag mig och då tyckte jag en civil flygkarriär passade bättre, så jag började jobba som flygvärd och hoppades att en dag få chansen att utbilda mig till pilot. Så småningom slog drömmen in och jag utbildade mig till kommersiell pilot. Tyvärr blev jag avskedad 2009, just när vi hade fått reda på att vi väntade vårt femte barn. Snacka om att vår bubbla sprack! De tre år som följde var väldigt svåra. Det fanns inga lediga pilotjobb så jag tog alla jobb jag kunde hitta; som städare, lärarvikarie, mekaniker och annat. Jag var också utan arbete i några månader, och det var svårt att hantera. Men min sons födelse påminde mig om att livet fortfarande såg ljust ut. Under den här tiden sökte jag och fick ett jobb som civil i en militär enhet i Afghanistan. Inte precis som att flyga! Det var en svår tid, men vi kom närmre varandra som familj. Strax efter att jag kom hem fick jag som väl var jobb som pilot igen. På fritiden jobbar jag också som polis och tränar blivande officerare. Nyligen blev jag certifierad som räddningsarbetare. Jag har ett fantastiskt liv och vill ge tillbaka så mycket som möjligt till samhället.

Varför jag är mormon

Jag växte upp som mormon. Mina föräldrar är båda omvända och träffades genom kyrkan. Pappa tjänade också som missionär på 60-talet. När man växer upp med min tro så följer man den ofta rätt blint utan att ifrågasätta den eftersom man är så van vid det sättet att leva. Men när jag snart skulle fylla 18 fick jag välja mellan att verka som missionär eller tacka ja till ett stipendium i flygvapnet. Jag ville göra både och, men var tvungen att välja. Jag hade alltid drömt om att flyga och kände att för att tacka nej till stipendiet måste jag ta reda på om jag verkligen trodde på det jag uppfostrats till. Jag satt uppe hela natten i vardagsrumsfåtöljen och funderade över för- och nackdelarna med mina val och med min religion. Jag bad innerligt att jag skulle få veta för egen del vad som var sant. Jag kan inte säga att himlarna öppnade sig eller att änglar visade sig, men när morgonen kom fanns ingen tvekan om att religionen som jag uppfostrats inom var sann, och från den stunden beslöt jag att leva efter den, inte för att det var en vana, utan för att jag trodde att den var sann. Jag har aldrig för ett ögonblick ångrat att jag tackade nej till stipendiet och erfarenheterna jag fick på min mission bevarar jag resten av livet. Att vara mormon är mer än att bara gå till kyrkan på söndagarna. Det är en hel livsstil och det vägleder mig i hur jag lever mitt liv och uppfostrar min familj. Det betyder inte att det är lätt. Jag är mänsklig och gör misstag. Men en av de stora välsignelserna är att jag vet att jag kan övervinna misstagen och bli en bättre människa genom min tro. Att veta var jag kommer ifrån, varför jag är här och vart jag är på väg ger mig så mycket tröst, och jag vet att om jag gör så gott jag kan i livet kan jag vara tillsammans med min familj för evigt. Jag kan inte tänka mig någon större välsignelse.

Hur jag lever min tro

Livet i kyrkan håller mig och min familj väldigt sysselsatta, men vi trivs med det. Jag tjänar som rådgivare åt biskopen och verkade tidigare själv som biskop i fem år. Min fru är president för kyrkans kvinnoorganisation - Hjälpföreningen. Hon har två rådgivare som hjälper henne, men arbetsbördan är stor, särskilt med sex egna barn att ta hand om. Mitt ansvar är att assistera biskopen i hans roll som ledare för vår församling. Det kan innebära att jag går på möten, håller intervjuer, planerar gudstjänster, gör hembesök och annat som kan vara till hjälp för honom.