mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Mike Turvey

  • Mike Turvey
  • Mike Turvey
  • Mike Turvey
  • Mike Turvey
  • Mike Turvey
  • Mike Turvey
  • Mike Turvey
  • Mike Turvey

Om mig

Min underbara mamma och pappa var gifta i 62 år innan mamma gick bort. Jag har tre fantastiska systrar, syskonbarn och syskonbarnbarn. Jag har varit gift med Sarah i 21 år och är pappa till Dave, Zach, Warren, Jazzy och Ben. Jag är en hederlig, jordnära ”moonraker” från hjärtat av Wiltshire och som barn klättrade jag ofta i träd och höll på med rackartyg. Jag hade också en tidningsrunda. Jag gick i byskolan och sedan i en pojkskola i fem år där jag spelade i fotbollslaget, var mästare i 800 meter ett läsår och spelade rugby. Jag hoppade av skolan när jag var 16 år och jobbade som lärling på en verkstad. Jag gillade det aldrig, men jag satt av min tid. Som född filosof kände jag mig desillusionerad av jobbet, religion och livet i allmänhet och funderade mycket över meningen med livet. Under ett par år liftade jag i USA, Nordafrika, Mellanöstern, Europa och Mindre Asien. Jag sov under bar himmel och sökte efter svar och lindring för min plågade själ. Jag tog småjobb för att försörja mig. Jag fann Jesus Kristus i Israel och började söka efter hans kyrka. Senare träffade jag två unga missionärer i min hemstad som undervisade mig om evangeliet. Jag bara visste att det var sant. Jag och min vackra fru Sarah har ett företag som sysslar med mattvätt, renovering och skadedjursbekämpning. Jag älskar verkligen min Frälsare, min fru och mina barn.

Varför jag är mormon

Trots att jag föddes i en familj med kärleksfulla föräldrar hade jag det jobbigt. Det beror troligtvis på att jag hade vad som nu kallas ADD, vilket fick mig att utmana allt och alla och ställa till det för mig. För att fly undan tristess och frustration kände jag mig manad att resa, för att mätta min hungriga själ och mitt frågvisa sinne. Jag skrev med olja på fabriksväggen ”Släpp ut mig!” strax innan jag började lifta för att hitta en ny värld. (ungefär som i ”Antz” Jag var äntligen fri, trodde jag. Fast jag fick många nya vänner och utan tvekan fick en del galna, positiva och negativa erfarenheter så fortsatte min själ att hungra. Senare har jag fått veta att min kära mamma såg upp mot månen varje kväll och vädjade till sin himmelske Fader att han skulle undervisa mig, beskydda mig och vägleda mig. Jag mindes mycket av det goda som min pappa försökte lära mig. (Se Enos i Mormons bok.) Jag började söka efter sanningen. När jag var i Israel och jobbade såg jag en dag upp mot himlen med Bibeln i handen och bad Gud att hjälpa mig i mitt sökande efter frid och befrielse från mina plågor och att han skulle hjälpa mig hitta sanningen, om han fanns och brydde sig tillräckligt mycket. Jag vittnar om att på en bråkdels sekund genomträngde varje ord i den boken varenda molekyl i mig. Hur kunde det hända? Och vad var det som hände? Senare har jag fått veta att det var den Helige Anden. Jag hade fått ett andligt vittnesbörd om Jesus Kristus. Jag var upprymd och ödmjuk men förvirrad. Vad skulle hända nu? Det var dags att lifta hem igen! Jag fick tillbaka mitt gamla jobb, där det fortfarande stod ”Släpp ut mig!” på väggen. Efter att uppriktigt ha bett om förlåtelse och vägledning blev en medlem i kyrkan anställd på mitt jobb och han presenterade mig för missionärerna. Samme Helige Ande vittnade för mig om att Joseph Smith var en Guds profet! Tack, Herre, för allt. Fånga dagen!

Hur jag lever min tro

Strax efter att jag blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga blev jag ordinerad till präst, vilket gav mig myndighet att delta i vissa heliga förrättningar, som att välsigna sakramentet, vilket symboliserar Jesu Kristi sista måltid innan han led och korsfästes, och även myndigheten att döpa nya medlemmar. Jag har alltid sett det som ett underbart och ödmjukande privilegium. Även om jag aldrig har gått på universitetet eller har något diplom i religion eller har varit någon bibelforskare har jag fått veta att mitt liv har en mening. Aposteln Petrus var fiskare och Jesus sa: ”Kom och följ mig.” Vi är kallade att tjäna i kyrkan enligt gudomlig inspiration. Ämbeten ger oss möjlighet att växa och lära oss saker och älska dem som vi tjänar. Eftersom det inte finns något betalt ledarskap i kyrkan krävs det en del uppoffringar eftersom man har fullt upp. Men när jag sätter Guds verk först verkar jag få mer tid för annat och välsignelserna är större än någonting som kan köpas för pengar. Jag är ungdomsledare i vår enhet och undervisar och hjälper killar mellan 12 och 18 år att bygga en stark moralisk karaktär och tro på Gud och älska och tjäna andra. Jag får mycket hjälp av min assistent Ieuan som var på mission i Japan. Han var där när jordbävningen inträffade och kunde hjälpa till. Han är en så bra kille och lär min yngste son Ben japanska fraser och kultur, vilket han älskar och han gillar verkligen Manga! Vår biskop är en kul kille! Han har köpt en gammal motorcykel som vi håller på att fixa. Vi spelar mycket fotboll, går på hajk, paddlar kanot, skjuter prick, äter pizza, tränar överlevnad och gör trädgårdsarbete för äldre. Vi älskar det! Jag har också fått i uppgift att varje månad besöka tre familjer tillsammans med en annan broder. Vi ger dem ett uppbyggande budskap och hjälper till praktiskt vid behov. Jag har också jobbat mycket med välgörenhet genom åren. Jag älskar det!