mormon.org Världsomfattande
Rasmus: Ishockey, Datorspel, Missionär, Familj, Mormon.

Hej, jag heter Rasmus

Om mig

Jag har bott på många platser. I Umeå, Sundsvall, Stockholm, Falun och Örnsköldsvik. Jag strävar efter att vara hoppfull och positiv i varje aspekt av mitt liv och min tro på Jesus Kristus gör just detta möjligt. Jag har många intressen. Jag älskar sport. När jag var yngre spenderade jag större delen av min fritid till sporter som ishockey, fotboll, bandy och innebandy. Jag åkte skridskor för första gången när jag var två år gammal, och spelade i olika ishockeyklubbar från det att jag var fyra tills jag var sexton. Jag gillar även allt från vetenskap, datorspel, schack och matte (en riktig nörd, med andra ord) till språk, medeltida svärdskonst, sång och piano. I nuläget tjänar jag en tvåårig heltidsmission för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Som missionär strävar jag efter att inbjuda andra att komma till Kristus genom att hjälpa dem ta emot Hans återställda lärdomar.

Varför jag är mormon

Jag har en underbar familj. Mina föräldrar och tre syskon är mina absolut bästa vänner. Min familj är mycket viktig för mig. Som storebror har jag tillsammans med mina föräldrar jobbat på att hålla ihop familjen. Jag har genom egen erfarenhet lärt mig att en stark familj är en av denna världs största välsignelser. Jag har en stark övertygelse att familjeband kan ha bestånd även efter döden. Under mammas uppväxt var hon en aktiv medlem i kyrkan, men hon säger att hon aldrig fick ett personligt vittnesbörd om att kyrkan är sann. Pappa är inte medlem, så större delen av sitt gifta liv har mamma varit inaktiv, och ingen av oss barn döptes som medlemmar i kyrkan. Även om mamma var inaktiv, växte vi upp med höga normer, och jag har lärt mig ofattbart mycket av mina föräldrar. Jag började undersöka kyrkan under hösten 2008, vid 14 års ålder. Jag sökte efter ett svar att kyrkan är sann, eller något tecken på motsatsen. Under EFY, en ungdomskonferens Juni-Juli 2010, inbjöds vi alla att inför gruppen dela med oss av vår tro i form av ett vittnesbörd. Jag ansåg mig inte ha ett vittnesbörd så jag talade med våra ledare. De förklarade att jag fritt kunde uttrycka mina känslor. Jag bestämde mig att gå fram och säga: " Jag tror att det finns en Gud, i Jesu Kristi Namn. Amen" och inget mer. När jag kom fram till talarstolen tog anden över. Jag hörde mig själv vittna att kyrkan är sann, att Joseph Smith var en profet och att han översatte Mormons Bok genom Guds kraft. I samma ögonblick visste jag för mig själv, att det jag sagt var sant. När jag kom hem uttryckte jag min önskan att döpas till mina föräldrar. Mina föräldrar bad mig vänta en månad och tänka efter. Jag är tacksam för detta råd, under den månaden växte mitt vittnesbörd till en fast klippa. Jag vet att kyrkan är sann. Jag döptes den 21 Augusti 2010, vid 16 års ålder.

Hur jag lever min tro

Min tro på Jesus Kristus påverkar varje aspekt av mitt liv. Den ger mig hopp, mening och en underbar känsla av närhet till min Himmelske Fader. Som missionär talar jag med människor om deras intressen, behov, frågor och problem, varpå jag föreslår hur deras liv kan välsignas genom att utöva Jesu Kristi lärdomar. Min tro motiverar mig att tjäna andra på många olika sätt, från att skicka ett leende till någon som ser ut att ha en dålig dag, till att erbjuda mig att hjälpa någon i trädgården. På grund av min tro känner jag en uppriktig kärlek för andra. Jag vet att de är mina bröder och systrar, och att de förtjänar min kärlek och respekt. Det är häftigt!