mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Deon Davis

  • Deon Davis
  • Deon Davis
  • Deon Davis
  • Deon Davis
  • Deon Davis
  • Deon Davis
  • Deon Davis
  • Deon Davis

Om mig

Jag föddes i Mount Isa i Queensland, ett gruvsamhälle i mitten av Australien, har varit medlem sedan jag var fyra år gammal och missionärerna döpte mina föräldrar och har åtta bröder och två systrar. Jag har mötts av diskriminering på grund av min hudfärg och religion på skolan och på arbetet. Jag idrottade mycket när jag var ung, jag gillade att simma, spela rugby, softball och basket, men allt annat var i stort sett också roligt. Jag var missionär för mormonkyrkan i Auckland-missionen på Nya Zeeland i maj 1988–1990. Jag har varit gift i 18 år, har fem vackra döttrar och är mitt uppe i magisterprogrammet med inriktning på folkhälsa. Jag har arbetat inom rättsväsendet med aboriginer och personer från Torres Strait Island som sitter inne, inom råd som arbetar med brottsförebyggande arbete för både vuxna och ungdomar och som utredare för socialtjänsten. Jag tog fram den första resurshandledningen för handikappade aboriginer, jag är en ambassadör för Vita bandet [som arbetar för att minska våldet mot kvinnor], jag är ordförande i en regional handlingsgrupp mot våld i hemmet och arbetar för närvarande med ett hälsoprogram för aboriginer på en läkarstation i Melbourne.

Varför jag är mormon

Att vara medlem i kyrkan är en fysisk, känslomässig och andlig resa. Jag har varit med i kyrkan sedan jag var fyra år och det har varit mycket givande, men jag behövde själv förstå varför jag gick till kyrkan, deltog i aktiviteterna och vaknade tidigt för att delta i seminariet som ung man. Den styrka och utbildning som jag fick av min familj höll mig kvar. Missionärerna som finns i den här storslagna kyrkan inspirerade mig och står bakom många av anledningarna till att jag fortsatte att vara aktiv i kyrkan. När vi var barn kändes det som om de var våra bröder och systrar och det var inte förrän jag åkte ut som missionär till Nya Zeeland som jag behövde ta reda på om kyrkan var sann. Det svaret fick jag när jag kom till Nya Zeeland. Jag står i skuld till tre män som var missionärer i Mount Isa. Deras inflytande och exempel motiverade mig att också tjäna som missionär för mormonkyrkan. Jag har känt tacksamhet för många stora män och kvinnor under mitt liv, för deras inspirerande berättelser och upplevelser i kyrkan. Kyrkan har gjort mig till en bättre person. Jag är tacksam för min relation till min hustru och mina döttrar och för respekten som andra visar mig oavsett nationalitet, hudfärg eller handikapp. Mina livsmål sträcker sig bortom det här jordelivet och in i evigheten. Kyrkans lära symboliserar ordning och glädje och jag tror att alla behöver förstå och uppskatta den läran eftersom den har stärkt mig så många gånger när jag behövde fatta beslut. Jag har en bror som gick bort i plötslig spädbarnsdöd och det är underbart att jag får träffa honom igen tack vare dessa lärdomar.

Hur jag lever min tro

Under årens gång har jag haft ledarämbeten, arbetat med de unga männen, stött familjer och besökt och varit rådgivare till andra. Mitt engagemang i samhället är en förlängning av det jag redan gör inom mina ansvar i kyrkan. Jag känner starkt för att möta andras behov och normerna som jag värderar tack vare att mina föräldrars exempel är samma normer som jag följer i mitt arbete i samhället. Församlingen som min familj och jag går till är som en storfamilj. Vi stöder varandra i vått och torrt. Mitt liv fylls av tjänande, något jag lärt mig av mamma och pappa.