mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Kirk Taylor

  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor
  • Kirk Taylor

Om mig

När jag var liten drömde jag liksom många andra unga om att bli en rockstjärna. Jag drömmer fortfarande om att bli en rockstjärna. Det är inte troligt att det kommer att hända. Men jag finner stor glädje i musik. Jag undervisar i piano och har spelat professionellt sedan high school. Min hustru och jag har en musikstudio och är omgivna av skickliga musiker varje dag. Det är spännande att vara en del av en ung persons musikaliska resa. Vår dröm försvann nästan när vi hade gift oss och jag lämnade musiken för att göra karriär som börsmäklare. Efter fem år med ett bedrövligt jobb insåg jag till slut att mitt kall och min lycka fanns i musiken. När jag satt bakom en börsmäklares skrivbord i fem år gick jag upp en hel del i vikt. När jag slutligen lämnade kontoret för att följa min verkliga passion insåg jag att jag behövde göra förändringar för hälsans skull. Jag gjorde en allvarlig överenskommelse med Herren att jag skulle göra allt som krävdes för att komma i form. Jag började springa tre dagar i veckan. Efter ett år kunde jag slutföra en halv maraton. Senare samma år slutförde jag en maraton och ett par triathlon. Sedan dess har jag genomfört Ironman åtta gånger. Men det viktigaste i mitt liv är min familj. Jag älskar att läsa, spela videospel, bygga med lego, simma, vandra och cykla med barnen. Jag tycker om att bara äta frukost tillsammans! Jag är så lyckligt lottad att ha en underbar hustru och underbara barn. Jag är så tacksam för de dagliga välsignelser vi får som familj tack vare vår kärlek och tro.

Varför jag är mormon

Mina föräldrar blev medlemmar i kyrkan som ett ungt gift par. Jag föddes in i tron och gick i kyrkan regelbundet under min uppväxttid. Jag blev officiellt medlem i kyrkan när jag döptes som åttaåring. Jag kände verkligen just då att jag gjorde det som Gud ville att jag skulle göra. Jag trodde att Joseph Smith var en profet som upplevt ett underverk som ung, och att jag hade turen att veta sanningen. Men jag var ung, förstås, och mitt ”vittnesbörd” om evangeliet var fortfarande nytt och litet. När jag började på high school var min familj inte lika aktiva i kyrkan längre. Jag kände att det saknades något i livet och var mycket medveten om att glädjen jag känt när jag var yngre nu var borta. Ett par vänner från kyrkan övertalade mig slutligen att börja på seminariet (en kurs med tidiga morgonstudier i skrifterna för medlemmar i kyrkan i high school-ålder). Jag märkte att de andra i klassen verkligen verkade vara glada, och jag ville så gärna känna samma sak. Jag tänkte: ”Jag kanske skulle försöka göra det som jag fått undervisning om. Jag ska be oftare, läsa skrifterna, försöka följa Frälsarens exempel ännu mer varje dag.” Allteftersom dagarna och veckorna gick började jag se en verklig förändring i mitt liv. Jag kände mig tillfreds. Jag kände sann glädje och lycka. Jag insåg att mina böner var hörda och skulle besvaras. Jag upptäckte att det var sant! De där dagarna och upplevelserna blev en vändpunkt i mitt liv. Så småningom insåg jag: ”Om Gud hör och besvarar mina böner så hör han och besvarar allas.” Jag ville berätta om den här underbara sanningen för alla och det blev min största önskan. Några år senare fick jag möjlighet att verka som heltidsmissionär för kyrkan. Jag vet inte om jag någonsin har varit lyckligare. Det var en härlig, underbar upplevelse att gå längs de dammiga vägarna varje dag och dela med mig av evangeliet och känna glädjen av att se andra upptäcka sanningen för sig själva. Jag är mormon eftersom jag definitivt tror på att det är sant, genom andliga upplevelser och det dagliga livet.

Hur jag lever min tro

Att följa vår tro som familj börjar med just det: vår familj. Som familj läser vi Mormons bok varje dag. Vi började den 1 januari 2009 och har inte missat en enda dag sedan dess. Ibland måste vi läsa i bilen på väg hem från en sen basebollmatch. Tack och lov att skrifterna finns på smarttelefon! Vi ber varje dag som familj, på knä, och varje barn ber sin egen bön, och sedan ber någon av oss ”familjebönen”. Vi tycker om att gå i kyrkan varje söndag. Jag tror inte någon av oss har något emot att vara i kyrkan i tre timmar, för söndagen är Herrens dag och finns det något bättre sätt att ”helga sabbatsdagen” på, än att delta i grupperna och klasserna i kyrkan? Vi fastar också varje månad. Det betyder att vi går utan mat och vatten under minst två måltider. Vi försöker fasta i 24 timmar men det kan vara svårt. Sedan donerar vi ett ”fasteoffer” till kyrkan som är till hjälp för behövande. Vi ger också tio procent av vår inkomst till kyrkan för att bidra till byggnationer av tempel och möteshus. Det går knappast en vecka utan att vi har någon kyrkrelaterad aktivitet. Våra pojkar är med i scouterna i kyrkan och min hustru träffar de andra kvinnorna i kyrkan minst en gång i månaden för att ha en uppbygglig aktivitet. Något som jag tycker gör vår kyrka underbar är det faktum att alla har en uppgift, eller ”kallelse” som de fullföljer för att tjäna och ge av sig själva. Ingen får betalt för sitt tjänande. De här kallelserna ges till varje medlem av deras lokala biskop. Jag har haft förmånen att verka som seminarielärare under de senaste åtta åren. Seminariet är ett skriftstudieprogram för alla medlemmar i high school-åldern. Vår klass träffas varje dag i en timme före skolan. Jag har älskat att undervisa i seminariet eftersom jag har behövt gräva lite djupare i skrifterna varje dag och berätta om min tro för ungdomarna. Man blir förundrad och ödmjuk av att se deras tro slå rot och växa. Att följa sin tro är att göra allt man kan för att välja det rätta varje dag.