mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Elizabeth

  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley
  • Elizabeth Barkley

Om mig

Jag är ensamstående mamma, jag har barnbarn, barnbarnsbarn, och jag är en adopterad mamma och fostermamma. Det här med att vara mamma har alltid tilltalat mig. Mitt första stora intresse var att vara mamma, speciellt till små bebisar. Jag älskar att vara med mina barn och ta med dem på utflykter. Det känns som att jag håller mig yngre när jag lever genom mina barn. När jag behöver tid för mig själv tycker jag om att gå på loppmarknader och hitta saker att återanvända och förnya. Jag tycker om att laga saker och försköna dem, och jag tycker om att göra kap.

Varför jag är mormon

I hela mitt liv sökte jag efter en familj i min kyrka. Varje kyrka jag besökte fick mig att känna mig otillfredsställd. Men så träffade jag missionärerna och kom till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag kände mig älskad av medlemmarna och hittade till sist den ”familj” jag letat efter. Jag kände mig mer älskad av människorna i kyrkan än av min egen familj. I hela mitt liv ville jag veta hur jag skulle leva, och ingen undervisade mig någonsin om det förrän jag blev mormon. Jag ser kanske inte ut som de omkring mig, men min familj i kyrkan älskar mig för den jag är på insidan. Det är den kärleken jag känner när jag är med dem.

Personliga berättelser

Hur har dina böner besvarats?

En dag, innan jag blev medlem i kyrkan, hade jag det jobbigt med ett av mina adoptivbarn. Jag funderade fram och tillbaka över om detta barn inte behövde komma till ett annat hem med två föräldrar. Någonting sa mig att jag skulle bege mig ut till affären. Efter mina inköp, när jag gick ut från butiken, kände jag mig mycket illa till mods. Jag ville inte lämna ifrån mig detta barn. Jag ville behålla honom men jag var rädd att jag var självisk när jag tänkte så och undrade om det var bättre för honom att komma till en annan familj. Jag minns att jag bad till Gud om hjälp, grät och oroade mig för att behöva lämna ifrån mig detta barn. Jag tittade upp och såg två missionärer, likt två änglar som svar på mina böner. När de tilltalade mig kände jag frid och visste att min Himmelske Fader besvarade mina böner genom dem. Missionärerna undervisade mig under ett och ett halvt års tid och de gav aldrig upp. Efter att ha gått från kyrka till kyrka blev jag till slut medlem i kyrkan. Jag ville inte döpas förrän jag var säker på att det var rätt. Jag bad om det och därför visste jag att det var meningen och att det var det rätta för mig att göra vid den tidpunkten.

Hur jag lever min tro

Jag lever enligt min tro när jag undervisar mina barn. Jag undervisar dem om tro, tacksamhet, tjänande, bön, och hur de bör vara mot andra. Jag försöker också undervisa genom exempel. Jag har fem adoptivbarn och vi går alltid i kyrkan på söndagen. Vi deltar i alla kyrkans aktiviteter, även under veckorna. Jag försöker undervisa mina barn genom att följa riktlinjerna i ”Familjen - ett tillkännagivande för världen”.