mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Lisa

  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi
  • Lisa Adachi

Om mig

Jag antar att man kan säga att jag är en typisk kvinnlig asiatisk elev. Jag får bra betyg, tar av mig skorna när jag kommer hem och är en mästare på ätpinnar. Men om du frågar mina vänner så skulle de säga att jag inte passar in på stereotypen. Jag känner alldeles för starkt för en välgörenhetsorganisation som heter Operation Smile. Under de senaste två åren har jag vikt över 1 100 timmar som volontär. Mitt arbete i den organisationen har gett mig så mycket kärlek och perspektiv. Det är den och Kristi evangelium som har haft större inverkan på mig än något annat. Den har fostrat en passion till att tjäna inom mig och har lärt mig att jag är lyckligast när jag väljer att hjälpa andra. Jag går sista året på high school och försöker göra mitt bästa i skolan. College närmar sig med stormsteg och jag ser fram emot nya utmaningar och upplevelser. Jag är otroligt rädd för allt som har fjädrar, entusiastisk ledare i allt och älskar Food Network. Det första jag gjorde när jag blev myndig var att skapa en profil på Mormon.org. Går sista året i high school, humanitär, blivande journalist – mormon.

Varför jag är mormon

Jag döptes när jag var 14 år gammal, en liten åttaklassare i skolan. Jag är mormon eftersom jag, när jag kom till den här jorden, kom överens med min himmelske Fader om att jag skulle göra allt för att komma tillbaka till honom. Jag vet att det är genom hans eviga sanningsevangelium som jag kan nå upphöjelse i evig ära – det är det enda sättet. Jag är mormon eftersom inget annat i livet ger mig mer glädje än människorna, vännerna, möjligheterna, vittnesbördet och välsignelserna som jag får uppleva i kyrkan. Jag kan ärligt säga att inget ger mig större glädje eller frid när jag är nere än det jag hittar i den här kyrkan. Personerna som finns omkring mig får mig att känna som om jag kan nå mina mål, skrifterna (som består av Mormons bok, Bibeln, Läran och förbunden och många andra) ger mig svar från ovan och insikt om att allt kommer att gå bra och att prövningar är välsignelser. Jag är så tacksam för att jag har lärt mig om evigt liv och evigt äktenskap. Speciellt under åren i high school har jag lärt mig att det skulle vara näst intill omöjligt att gå igenom livet utan kyrkans hjälp. Det är definitivt en prövande och påfrestande tid. Det finns så många förväntningar och till och med dina bästa vänner pressar dig att vända av från den rätta och sanna stigen. Jag har gjort några mycket dåliga val, men jag vet att jag kan omvända mig och att min himmelske Fader har svaren jag behöver. Han vill inte ”sätta dit mig”, men han ger mig prövningar som han vet att jag kan klara av och kan lära mig av. Det är bara några anledningar till varför jag är mormon. Den Helige Anden har bekräftat för mig att det bara är genom Guds plan som jag verkligen kan nå min sanna och fulla potential. Jag älskar evangeliet av hela mitt hjärta och det är tack vare det som jag är den jag är och kommer att bli.

Personliga berättelser

Dela med dig av dina känslor för/ditt vittnesbörd om evangeliets återställelse.

”Eftersom jag vet att han lever …” Jag fick i uppdrag att slutföra meningen under seminariet (en klass jag tar utanför skolan under veckan med elever i min ålder för att vi ska lära, växa och undervisa). Det var svårt att svara på frågan utan att det skulle bli motsägningsfullt. Jag vände på frågan så att den lydde: ”Om jag visste att han inte levde …” Om JAG VISSTE att han inte levde och JAG VISSTE att evangeliet inte hade återupprättats på jorden – om jag visste detta med ett fast vittnesbörd och med övertygelse så vet jag att jag inte hade mycket att arbeta för. Jag vet att jag inte skulle vara lika stark som jag är i dag. Jag vet att jag skulle känna mig ensam och under stunder av ytterst förtvivlan skulle jag känna mig försvagad, deprimerad och hopplös. Jag vet att jag inte skulle bry mig om att tjäna andra och jag vet att jag inte skulle arbeta för att nå fram till bättre saker i världen. Om jag visste att frälsningsplanen inte var verklig vet jag att jag skulle känna mig förkrossad över att jag inte fick vara tillsammans med mina närstående i nästa liv. Om jag visste att äktenskapet och familjen inte kunde vara eviga så skulle det göra mig ytterst ledsen. Om jag visste att det inte fanns någon att gå till när jag behöver råd, om jag visste att det inte fanns någon som kände till all min oro och hörde varje bön jag bad – då skulle mitt liv vara meningslöst. Det skulle göra ont. Det skulle vara tomt. Det skulle gå i kras. Som tur är känner jag av hela mitt hjärta, hela mitt förstånd och hela min kraft att jag har en nådig Fader i himlen som vill att jag ska återvända till honom. Jag vet att jag är en stark och utvald dotter som har fått förmånen att komma till den här jorden under en tid i ett unikt och evigt syfte. Jag vet att min familj kan vara tillsammans, för evigt, och att vi kommer att leva lyckliga i all evighet. Jag vet att det finns någon som älskar mig mer än man kan föreställa sig, och att samma person älskar dig och mig lika mycket. Jag vet att om jag var den enda personen på jorden så skulle han fortfarande leva och dö för mig. Jag vet att allt händer av en anledning och att vi får prövningar som passar just oss personligen. Jag vet att det bästa fortfarande ligger framför mig och att jag kan göra allt genom och av honom. Inte bara en del saker utan ALLA saker. Jag vet att det är så eftersom jag vet att han lever.

Varför går mormoner ut som missionärer?

Missionsarbetet är ett av de främsta sätten varpå Herrens barn kommer tillbaka till honom. Vi tror att vi alla kände och dyrkade Gud i himlen. Missionärer skickas ut på missioner världen över för att hjälpa till att sprida evangeliet och för att påminna alla hans barn om förbunden de ingick med honom. Alla medlemmar måste inte gå på mission, men alla som är värdiga uppmanas att vika två år av sina liv till att tjäna Gud. Många av mina vänner undrar varför män (äldster) och kvinnor (systrar) i collegeåldern inte prioriterar utbildning eller arbete istället för missionen. Som svar på den frågan vill jag börja med att säga att utbildning är högt värderad och framhålls i kyrkan. I en av våra heliga skrifter står det: ”Oavsett vilken grad av intelligens vi uppnår i detta liv, kommer den att följa med oss i uppståndelsen. Och om en person genom sin flit och lydnad förvärvar mera kunskap och intelligens i detta liv än en annan, kommer han att ha motsvarande större fördelar i den kommande världen.” Det gäller i första hand sekulär kunskap, men vi tror att det är lika viktigt, om inte viktigare, att få andlig kunskap. Att vika två år till att vara missionär är ett offer i fråga om skolan, men jag tror att välsignelserna och Herrens bud att predika hans evangelium för hela världen är något som bör prioriteras. Välsignelserna vi får av att tjäna som missionär (lagarbete, tidsplanering, drivkraft, tjänande) hjälper oss sedan under utbildningen. ”Sök i de bästa böcker efter visdomsord. Sök lärdom, ja, genom studier och även genom tro” (L&F 88:118). Missionärer betyder mycket för mig eftersom jag på ett direkt sätt har fått behållning av deras arbete. Jag vet vilket stort inflytande dessa unga systrar och äldster har för så många och har personligen upplevt glädjen och livsförändringarna som de erbjuder individer, familjer och framtida barn. Jag stöder missionärerna genom att skriva uppmuntrande brev, sprida evangeliet på internet och ge dem förslag på vilka de bör träffa.

Hur jag lever min tro

Jag har för närvarande två ämbeten [uppdrag] i kyrkan. Jag sitter i stavens ungdomskommitté, vilken planerar och anordnar träffar för alla ungdomar i staven. För det andra är jag ledare för alla unga kvinnor mellan 12–17 år i min hemförsamling (som består av medlemmar som bor i samma geografiska område som mig). Jag leder möten, hjälper till med att planera roliga och upplyftande aktiviteter och hjälper de inspirerande unga kvinnorna att växa och utveckla det som vi kallar ”Unga kvinnors värderingar”, bland annat tro, kunskap, goda gärningar, redbarhet och dygd. Båda ämbetena har berikat och välsignat mitt liv på så många sätt. Tiden och ansträngningen jag lägger ner på varje ämbete har vägts upp hundrafalt av det jag har lärt mig av det. Jag lever också min tro genom att gå till kyrkan, betala en tiondel i tionde och tjäna så ofta jag kan. Jag försöker leva efter det jag vet och det jag har lärt mig.