mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Michael

  • Michael Pye
  • Michael Pye
  • Michael Pye
  • Michael Pye
  • Michael Pye
  • Michael Pye
  • Michael Pye
  • Michael Pye

Om mig

Jag heter Michael och jobbar som osteopat i Storbritannien. Jag undervisar också i osteopati på universitetet. Mitt yrkesliv går till stor del ut på att hjälpa människor med fysisk smärta. Osteopater använder lätt beröring för att diagnostisera och behandla en mängd olika fysiska problem. Jag ser det som ett privilegium att få tillbringa tid med människor när de kanske är som mest sårbara. Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag är också make och far till två tonårssöner. Jag är väldigt tacksam för min familj, de är min dyrbaraste gåva.

Varför jag är mormon

Jag lärde mig om kyrkan för första gången när två representanter knackade på mina föräldrars dörr och min far bjöd in dem så att de kunde dela med sig av sitt budskap. Som 11-årig pojke tyckte jag det var spännande att lyssna på de två amerikanska männen. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av religion och mitt sinne var helt fritt från förutfattade meningar. Först fick jag lära mig att be och sedan blev jag ombedd att be själv och fråga Gud om det som de sade var sant. Jag minns att jag kände mig rätt dum när jag knäböjde och höll min första bön, men jag minns än idag hur jag nästan genast ”kände” mitt svar. Det kändes väldigt bra inom mig. Jag tyckte om känslan och det var nog början på min relation till Gud. Jag bad om att få döpa mig och har aldrig sett tillbaka sedan dess. Jag känner fortfarande att Gud är nära mig och vakar över min familj. Jag har alltid känt mig som en av Guds favoriter, men så tror jag alla känner som försöker lyssna. Jag har ingen rationell grund för min tro. Jag är skolad inom vetenskapen och känner väl till förnuftets och vetenskapens argument. Jag kan inte bevisa att Gud existerar, men jag tror på att jag är på rätt stig. Det ger mig fortfarande stor tröst och styrka och jag kommer alltid att vara tacksam mot de två unga männen som knackade på mina föräldrars dörr för mer än 30 år sedan.

Hur jag lever min tro

Jag är aktivt engagerad i min kyrka. Jag verkar på frivillig basis i biskopsrådet med särskilt ansvar för ungdomarna. Jag tillbringar en kväll i veckan på aktiviteter med våra ungdomar. Vi idrottar, lär oss nya saker eller tjänar på något sätt, till exempel genom att rensa i trädgården hos en äldre medlem i församlingen. Aktiviteterna är ett tillfälle för ungdomarna att umgås, stärka vänskapsbanden och bygga sin tro. Jag assisterar också biskopen, som är en obetald ledare för församlingen, med att möta våra medlemmars behov. Det kan handla om att trösta de ensamma eller sörjande, hjälpa en arbetslös att hitta ett jobb, eller ge stöd på andra sätt. Det kan vara krävande, men det känns bra att hjälpa till.