mormon.org Världsomfattande

Hej, jag heter Denny

  • Denny Hancock
  • Denny Hancock
  • Denny Hancock
  • Denny Hancock
  • Denny Hancock
  • Denny Hancock
  • Denny Hancock
  • Denny Hancock

Om mig

Min hustru Leslie och jag har fem barn och åtta barnbarn, än så länge. Vi älskar nordvästra USA, skidåkning, vattenskidåkning, båtturer osv. Våra barn är källan till vår glädje. Jag driver hem för kvinnor och barn och ett program som strävar efter att återförena hemlösa med deras familj. Leslie och jag har drivit Mamma’s Hands i över 20 år och har fått uppleva många under i både andras och vårt eget liv. Jag älskar musik och har övat på att spela gitarr, piano, trumpet och munspel att jag borde vara mästare på dem vid det här laget, men det är jag inte riktigt än. Leslie och jag gifte oss 1976. Det var svårt att få ekonomin att gå ihop. Jag var mattläggare och Leslie var hemma med barnen. Efter några större bakslag kändes det inte längre som om jag kunde se ljuset i slutet av tunneln. Det var då jag träffade på ett par hemlösa män som förändrade mitt liv. När jag såg deras svårigheter insåg jag att jag hade välsignats i hög grad med en underbar familj. Det var då jag sadlade om i arbetet. Det ledde till att jag efter några år drev jag hem och arbetade med folk på gatorna. Alla barnen gick i skolan, så Leslie jobbade deltid som fastighetsmäklare. Hon har varit en av de mest framstående mäklarna i Seattle-området i många år nu och det ger mig möjlighet att göra det jag är bäst på. Jag har verkligen ett fantastiskt liv. Jag undervisar också femåringarna i kyrkan, VDR B-klassen. Jag älskar det och ja, jag är mormon.

Varför jag är mormon

Min familj var mormoner när jag föddes. Jag växte upp med kärlek och skratt omkring mig, med bröder och systrar och allt annat som sju barn för med sig, en mamma och en pappa och en hund. Det var ett enkelt val som barn. Jag var mormon eftersom mamma och pappa var mormoner. När jag flyttade hemifrån för att gå på college satt jag en dag ensam i kyrkan och funderade. Varför är jag här egentligen? Det var första gången jag verkligen bad av hela mitt hjärta och frågade Gud om det jag alltid hade tagit för givet var sant. Det kändes bra efter bönen och jag tänkte att jag skulle be igen när jag hade kommit hem och var ensam. Jag satt där och försökte lyssna på talen som hölls och plötsligt kändes kroppen så lätt, mitt hjärta fylldes av kärlek och jag förstod inte varför. Tårar rann nerför kinderna och jag visste att jag hade välsignats med början till mitt eget vittnesbörd. Jag tänker ofta på den dagen och trots att jag fortfarande kämpar med att var den mannen som Gud vill att jag ska vara, så älskar jag livet. För jag vet att min familj är en evig familj, att min glädje är verklig och att Guds kärlek är verklig. Jag ber fortfarande om att mitt och mina närståendes vittnesbörd ska stärkas och att alla som söker efter sanningen ska hitta den.

Personliga berättelser

Vad är hopp och vad hoppas du på?

Det är hoppet som lyfter oss upp ur förtvivlans avgrunder. Hoppet ger oss kraft att möta livets tragedier. Hoppet är en gåva som man kan ge till någon som har tappat det men ändå ha det kvar. Hoppet kan skänka glädje långt innan botemedlet kommer. När man delar hoppet med andra stärker det dem, samhället, staden, nationen och världen. Hoppet är starkt även i sin enklaste form och ohejdbart i sin mäktigaste form, och det kan gå från enkelt till mäktigt på ett ögonblick.

Varför/hur delar du med dig av evangeliet till dina vänner?

Jag hjälper många i samhället som verkligen behöver stöd. Jag arbetar sida vid sida med många vänner och medmänniskor. Det är ett bra sätt att visa var evangeliet handlar om. Jag har fått så många frågor om mormonerna utan att ens ta upp ämnet själv. Jag tvekar aldrig att berätta för andra att jag är mormon och jag tycker om att svara på, eller försöka svara på, frågorna jag får om kyrkan. Sedan är det lätt att fråga om de vill träffa missionärerna.

Hur jag lever min tro

Jag arbetar med dem som har det så svårt i livet att de inte har tak över huvudet. Många kvinnor jag arbetar med har blivit av med sina barn på grund av dåliga val i fråga om män eller livsstil. Det är faktiskt underbart att kunna hjälpa en hemlös man eller kvinna att hitta vägen hem. Det är det också när man får se en mamma få tillbaka vårdnaden av ett barn och att hon lär sig att ta hand om det barnet. Vi hjälper familjer att återförenas och vi lär dem hur de kan fortsätta att vara tillsammans. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att skiljas från mina barn på grund av att jag missköter dem. Jag har arbetat med de små barnen i kyrkan i många år. Just nu är jag lärare för VDR B, femåringarnas klass. Jag och en annan man undervisar barnen om evangeliets grundläggande principer. Först trodde jag att det skulle vara lätt, men insåg snabbt att man måste förbereda sig väl för att kunna undervisa femåringar. De är så oskyldigt små, men samtidigt är de gamla nog att säga ifrån om du inte underhåller dem tillräckligt. Men jag älskar dem. Jag var nog inte så lätt att tas med heller när jag var i deras ålder.