mormon.org Världsomfattande

Hur har dina böner besvarats?

  • None of my anwsers are the same. It can be a thought, a feeling, an impression or a great warmth that spreads through my chest. But in due time, honest prayers allways get an anwser Visa mer

  • Mina böner har besvarats på många olika sätt — som känslomässig styrka inför prövningar, ökat medvetande och intellektuell skärpa när jag bemött mentala svårigheter, och fysiskt skydd under katastrofer. Men framför allt har jag känt den tysta förvissningen om trygghet och frid när jag följt Jesus Kristus och den vägledning som erbjuds dem som uppriktigt söker hans råd. Visa mer

  • Mina böner har besvarats så många gånger. Vår himmelske Fader besvarar våra böner. Jag vet att han svarar på mina böner och jag minns speciellt en bön. Jag var i en ordentlig knipa och jag minns att jag gick ner på knä och bad att han skulle hjälpa mig. Svaret kom nästan på en gång och jag kunde komma hem till min familj igen. Jag frågade i samma bön efter vägledning så att jag skulle veta vad jag borde göra i framtiden och den vägledningen kom bara några dagar senare när missionärerna knackade på dörren. Jag satt där och lyssnade på dem och visste att min himmelske Fader hade sänt dem. Jag visste att det var meningen att jag skulle bli mormon. Visa mer

  • Mina böner har besvarats under svåra stunder och när jag har sökt vägledning, även när jag sökt tröst i mitt liv. Jag får svaren genom mina känslor efter bönen, känslor av lugn, frid, ibland lycka och glädje, som visar mig att jag har fått svar på mina böner. Gud hör och svarar också, inte alltid på det sätt vi vill, utan på sitt sätt, på det allra enklaste och tydligaste sättet. Visa mer

  • Jag har fått många svar på mina böner. Många av dessa är personliga och svåra att förklara. Ett som jag minns ganska tydligt var när min familj var nystartad och jag kände en enorm press på mig att växa upp fort och ha en plan på hur jag skulle kunna försörja dem på ett bra sätt. Jag hade inga kvalifikationer, ingen riktig arbetslivserfarenhet och inga riktiga framtidsutsikter. Mina betyg från gymnasiet var dåliga på grund av det ständiga kaos som orsakades av vår fars huvudskador. Jag arbetade som vikarierande skiftarbetare i en fabrik, utan anställningstrygghet. Jag läste skrifterna varje dag på jobbet och jag bad till vår himmelske Fader om hjälp. Jag kom hem till Natalie en dag efter att ödmjukt ha bett om vägledning och hon hade hittat en notis om en kurs som kunde hjälpa mig att få behörighet till universitetet. Det var sista anmälningsdagen och vi kunde få till en intervju i tid. Dörren som öppnades för mig ledde till min nuvarande karriär. Jag tvivlar inte på att detta var ett tydligt svar på min ödmjuka bön. Visa mer

  • En dag så var det att vi kunde inte komma in i bilen för det var något fel med låset. Så vi alla bad en bön och sa hoppas att det händer ett mirakel. sen ser jag en man komma ut från huset och jag frågar honom direkt om han har en skiftnyckel så att man kan öppna dörren. och det hade han. Han hjälpte oss att öppna bilen och vi kunde komma hem. Jag kände en så stor tacksamhet och glädje av att våra böner besvaras verkligen. Kanske inte på en gång alltid, men dom besvaras då vi behöver det som mest. Jag är så tacksam för bönesvar. Bön har hjälpt mig mycket i mitt liv. Alla kanske inte tror på att detta är något sant, men jag vet med säkerhet att Gud besvarar alla våra böner. Ett annat tillfälle var när jag letade efter min skåpnyckel i skolan och jag letade överallt. jag kunde inte hitta den någonstans. så jag började fundera på vad bör jag göra och då kom en sak upp. Att jag borde be. Så jag bad och efter bönen känner jag att jag borde gå till biblioteket som finns i skolan och fråga om det fanns en nyckel där och där fanns det en. Jag vet med säkerhet att det var tack vare bönen som jag fick känslan av att gå och kolla i biblioteket om min nyckel var där. Jag kan berätta många tillfällen, men detta är 2 som jag skulle vilja berätta om. Visa mer

  • En dag, innan jag blev medlem i kyrkan, hade jag det jobbigt med ett av mina adoptivbarn. Jag funderade fram och tillbaka över om detta barn inte behövde komma till ett annat hem med två föräldrar. Någonting sa mig att jag skulle bege mig ut till affären. Efter mina inköp, när jag gick ut från butiken, kände jag mig mycket illa till mods. Jag ville inte lämna ifrån mig detta barn. Jag ville behålla honom men jag var rädd att jag var självisk när jag tänkte så och undrade om det var bättre för honom att komma till en annan familj. Jag minns att jag bad till Gud om hjälp, grät och oroade mig för att behöva lämna ifrån mig detta barn. Jag tittade upp och såg två missionärer, likt två änglar som svar på mina böner. När de tilltalade mig kände jag frid och visste att min Himmelske Fader besvarade mina böner genom dem. Missionärerna undervisade mig under ett och ett halvt års tid och de gav aldrig upp. Efter att ha gått från kyrka till kyrka blev jag till slut medlem i kyrkan. Jag ville inte döpas förrän jag var säker på att det var rätt. Jag bad om det och därför visste jag att det var meningen och att det var det rätta för mig att göra vid den tidpunkten. Visa mer

  • Faktum är att det var en bön som inte besvarades som bäst lärde mig hur böner besvaras. … En kväll för flera år sedan bad jag en innerlig bön till himlen, en bön så förtvivlad att jag nog kan säga att det var mer som en befallning. Jag var på väg till en visning av en vän som nyss hade dött. Medan jag körde bilen sprang ett barn ut framför bilen. Kollisionen förändrade mitt liv för alltid och avslutade hans. När nyheten om tragedin spreds längs den myllrande gatan bad och bönade jag Gud om att rädda hans liv. Jag tänkte för mig själv: ”Ett senapskorn, ett senapskorn, det är allt som behövs, tro som ett senapskorn.” Jag visste att jag hade en sådan tro. Jag trodde på att jag hade ett sådan tro. Medan jag fortsatte att uppsända mina hjärtslitande rop till himlen blev det alltmer tydligt att situationen var hopplös. Ambulanspersonalen gav mig uppdaterade rapporter som ingav hopp, men deras ansiktstuttryck var betryckta. Jag bad och vädjade alltmer innerligt. Var jag inte värdig ett underverk? Jag trodde på att Gud skulle göra ett underverk för den här lille pojken. Och sedan, när ambulanshelikoptern flög iväg och jag tittade upp mot himlen, hörde jag orden ”ge upp” i mitt sinne. ”Nej!” tänkte jag. ”Nej!” Jag vädjade lite till men visste innerst inne att jag behövde underkasta mig Guds vilja. Det slog mig aldrig att mina böner om att rädda hans liv inte var Herrens vilja. Han dog morgonen därpå. Jag ber fortfarande i tro, men jag underkastar mig hans vilja. Jag förutsätter inte att jag vet bäst. Jag ger inte en att-göra-lista till Gud. Jag ber med vetskap om att det är jag som behöver ändra mig, inte han. Jag hörde en gång att ”böner som besvaras stärker tron, och att böner som inte besvaras fullkomnar tron”. Jag tror på det och är övertygad om att jag kommer att få många tillfällen att utöva min tro. Många underverk skedde till följd av den tragiska händelsen, bara inte det som jag bad om. Jag har lärt mig att det inte är bönerna som frigör välsignelserna som väntar på att utgjutas över mig. Jag behöver bara öppna ögonen för att se dem! Visa mer

Inga resultat