mormon.org Världsomfattande

Vill du berätta om ditt dop?

  • Jag döptes när jag var 23 år gammal efter att ha läst Mormons bok och undervisats av underbara mormonmissionärer. Det var ett avgörande ögonblick i mitt liv, en port till att börja på nytt och följa Jesu Kristi exempel och lärdomar. Efter 35 år minns jag fortfarande hur upprymd jag kände mig när jag döptes och de fridfulla känslor som kom av den upplevelsen. Jag har blivit rikt välsignad sedan den dagen, utvecklat många talanger och upplevt personlig tillväxt genom att tjäna våra vänner och grannar. Det har varit och fortsätter att vara en underbar resa. Visa mer

  • Det var underbart. Visa mer

  • När jag fastade och bad för att få veta om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eller mormonkyrkan, var Guds sanna kyrka och fick ja som svar så visste jag att jag behövde döpa mig. Jag kommer aldrig att glömma dagen jag sänktes ner i vattnet av en bemyndigad prästadömsbärare och kom upp ur vattnet med en känsla av att mina gamla synder hade tvättats bort. Visa mer

  • Jag döptes 2001. Det var intressant. Allt var nytt, för jag hade varit katolik i hela mitt liv. Min familj och min hustru var med på dopet. Visa mer

  • Jag var åtta år och bodde i Edmonton i Alberta, Kanada. Min pappa döpte och konfirmerade mig som medlem i kyrkan. Det snöade och det var kallt ute, men när jag satt bredvid pappa och höll honom i handen kände jag mig så varm, trygg och älskad. Han gick bort för tre år sedan, men jag kan blunda och fortfarande känna hans stora hand i min. Visa mer

  • Om du är som jag låtsades du att du var en prinsessa när du var liten. Du kanske klädde ut dig, satte en krona på huvudet, höll en spira i handen och strosade omkring hemma och kände dig kunglig. Det är roligt! Du kommer ihåg känslan. Jag döptes när jag var åtta år. Jag kommer fortfarande väl ihåg den dagen, kanske på grund av hur det kändes. Jag var klädd i vitt och satt i bänkraden bredvid pappa i kyrkans kapell. Pappa var också klädd i vitt, eftersom han skulle stiga ner i vattnet tillsammans med mig och döpa mig. Mina synder skulle tvättas bort, och jag (i mitt åttaåriga sinne) kände mig säker på att Gud själv såg ner från himlen för att vara med på min dag. Jag var säker på att han såg mig och att han var stolt över mig. Det kändes bra. Du kanske undrar vilka synder en åttaåring behövde bekymra sig om. Men jag hade alltid fått lära mig att jag hade ansvar för mina egna tankar och handlingar. Jag hade fått lära att sårande handlingar och tanklösa fel var små steg längs stigen som ledde åt fel håll. Jag tror att dopet är första steget tillbaka till att leva med Gud igen efter det här livet. Jag hade lärt mig att jag skulle göra mitt bästa och alltid försöka stå så fast inom mig som jag kunde och vara mitt bästa jag. Alla gör vi misstag. Vägen till lycka och en bättre version av en själv är att inse de misstagen på en gång, göra allt vi kan för att rätta till skadan, erkänna det vi gjort fel för andra eller i bön och att fortsätta försöka. Mitt dop gjorde inte att jag kände mig som en kunglig prinsessa, men det fick mig att känna mig upphöjd och speciell. Jag visste att jag var på rätt väg, och det är en bra känsla. Visa mer

  • Jag var 10 år när jag döptes. Jag var på besök hos släktingar i Wyoming där min mamma och mina mostrar lade ett vitt lakan över mig. De klippte ett hål i mitten där huvudet skulle gå igenom och knöt ett rep om midjan så att det blev en dopklänning. När jag klev ner i det iskalla vattnet i Crow Creek trodde jag att jag skulle frysa ihjäl. Det var i slutet av augusti, men vattnet kändes som om det var i januari. När jag kom upp efter att ha blivit helt nersänkt, stod jag upp till knäna i iskall lervälling. Min morbror lyfte snabbt upp mig på flodstranden där jag sveptes in i en varm filt och sattes på en timmerstock. Det var på den timmerstocken som jag fick lära mig om den Helige Anden. Jag fick veta att den Helige Anden var en medlem av gudomen, den medlem som kallas Hjälparen. När jag satt där, invirad i den varma filten, kände jag hur det skulle vara att svepas in i Hjälparens kärlek. För mig var han en himmelsk vän som skulle vara med mig så länge jag var värdig den gåvan. Med filten omkring mig började jag känna den värme som skulle komma av att vara omgiven av den Helige Anden. Det skulle vara som att vara invirad i den filten – en känsla av värme, trygghet och frid under resten av mitt liv. Jag vet att jag många gånger i livet har fått tröst under mina kallaste stunder av just den Hjälparen. Jag försöker leva så att jag är värdig hans närvaro varje dag. Maningarna om att välja det rätta, undvika faror, hjälpa ett hårt hjärta att vekna eller underlätta för någon som är ledsen har alla varit välsignelser som kommit till följd av den där dagen i Crow Creeks kalla vatten! Visa mer

  • Det var ett enkelt val. Min syster var medlem och jag kände frid där. Jag kände inte till svaren på allt, men jag hade svaren på det viktigaste och jag hade tro på Gud. Jag litade på att jag skulle lära mig allt annat med tiden. Visa mer

Inga resultat